Välkommen till mitt första inlägg! (Obviously...)

Det är mycket som snurrar i mitt huvud just nu och jag känner ett stort behov av att skriva ner allting för att kanske få nåt slags ordning i virrvarret... Min förhoppning är att ni läsare vill vara med och diskutera det jag skriver, så känner er fria att kommentera, fråga, kritisera eller vad ni nu känner för!

Idag vill jag prata om inställning. Det är min fasta övertygelse att ens egen inställning till saker och ting i väldigt hög grad styr hur man blir bemött av andra. I min värld finns det i princip bara snälla poliser och trevliga arbetsförmedlare, men jag hör ju att många är av en helt annan åsikt. Vad beror det på? Varför har alla jag varit i kontakt med på arbetsförmedlingen varit både trevliga, medkännande, stöttande och mänskliga, medan andra uppenbarligen bara träffat på inkompetenta idioter som inte gör nånting? Inställning!

Den stackars arbetssökande som bara möter inkompetenta idioter till arbetsförmedlare har med största sannolikhet en negativ inställning redan när han ringer/kommer till arbetsförmedlingen. Kanske har han (eller hon) vid sin första kontakt med myndigheten förväntat sig att bli serverad ett jobb, men när det inte sker så uppstår en negativ känsla som sen håller i sig. Han kommer dit med inställningen att han inte kommer att få nån hjälp, arbetsförmedlaren gör ingenting osv. Därför utstrålar han också en negativ attityd. Eftersom även arbetsförmedlare egentligen är vanliga människor, hör och häpna, så är det naturligt att dom reagerar lite mindre positivt när dom möter en sån attityd. Förmodligen kommer den arbetssökande inte heller denna gång att bli serverad nåt jobb, utan får bekräftelse på sin inställning att arbetsförmedlare är inkompetenta idioter och kanske dessutom rentav otrevliga! Och så rullar det på i all evighet. OM inte den arbetssökande förändrar sin inställning.

Jag har haft ganska många handläggare på arbetsförmedlingen och samtliga har varit toppen! Jag har alltid gått dit med inställningen att dom finns där för att stötta och komma med råd osv, men själva jobbsökandet är det faktiskt jag själv som måste fixa. Man måste inse att deras jobb inte är att dela ut arbeten. Man måste inse att dom faktiskt bara är vanliga människor och därför lämpligen ska bemötas som människor och inte som maskiner som spottar ut jobb på löpande band. Jag kostar på mig ett leende och möts av leenden. Jag bemödar mig om att ha en lättsam attidyd och möts av trevliga och lättsamma människor. Svårare än så är det inte! Sen kan man ju naturligtvis ha oturen att möta en människa som har en dålig dag, men det är inte hela världen.

Jag kan inte påstå att jag haft överdrivet mycket med polisen att göra, men dom jag träffat har alltid varit väldigt trevliga. Jag har ingen anledning att uppträda aggressivt mot dom och är jag lugn och trevlig så får jag samma tillbaka. Den som tycker att poliser är otrevliga typer har förmodligen inte varit alldeles trevlig själv heller.

Det sägs att man aldrig ska visa en hund att man är rädd för då attackerar den. Din inställning att "hundar är farliga och överfaller en så fort dom får chansen" gör att du går i försvarsställning redan innan nåt hänt. Du sänder ut signaler som triggar igång hundens aggressivitet och den anfaller. Samma sak gäller ofta i mötet med människor. Om du förväntar dig att bli "attackerad" så sänder du lätt ut aggressiva signaler som andra reagerar negativt på och det som du på förhand mer eller mindre bestämt skulle hända kommer också att hända.

En positiv inställning och attityd kanske inte löser alla problem, men den förhindrar mycket effektivt uppkomsten av nya problem och leder också till att det blir betydligt mindre smärtsamt att handskas med existerande problem. En positiv inställning gör att problemen får rimligare proportioner och inte känns lika oöverstigliga som dom gör när man är negativ.

Det jag pratat om nu är mycket generellt. Naturligtvis finns det alltid omständigheter i varje enskild situation som påverkar hur resultatet blir och ibland är det förbaskat svårt att vara positiv. Men grundregeln är ändå att din inställning till stor del styr det som händer. Och vi får inte heller glömma att det är din inställning som avgör hur du tar emot det som händer, vare sig det gäller saker du kan påverka eller inte.

Försök att inte ta ut det negativa i förskott. Ta vara på små glädjeämnen som dyker upp. Träna på att steg för steg bygga upp en positiv inställning till livet. Det kan ta tid och det kan vara smärtsamt, man vill ju helst inte erkänna att negativa saker som händer är resultat av att man själv inte har en optimal inställning. Men skuldbelägg inte dig själv, du ska inte gå runt och känna att allt dåligt som händer är ditt fel. Tänk istället att "nähä, det där blev inte så bra, hur kan jag förbättra min inställning så det funkar bättre nästa gång?". Försök att lära dig av det som händer och tro på att du kan påverka saker i en positiv riktning. Du kanske inte kan påverka allt, men du kan alltid påverka något så det blir liiite bättre. Var inte ett offer, styr ditt liv dit du vill ha det!