Hahaha, ja jädrar i min lilla låda... Jag inledde just mitt experiment med att skriva om mitt alternativa jag som lever mitt drömliv i en parallell värld, se inlägget här.  Precis när jag skulle till att posta inlägget så ringde min mobil. Det var min handläggare på arbetsförmedlingen som ringde och sa att dom kontaktat henne från ett jobb jag sökt och dom var intresserade av mig och ville träffa henne för att höra lite mer om mig! HAHAHAHA!!! Jag får ståpäls...   

Idag kom det, samtalet som jag gått och väntat på i snart en vecka! Ifredags var jag på jobbintervju och det kändes såå himla bra, jag var inte nervös och "svarade rätt" på alla frågor. Jag kände när jag gick därifrån att jobbet redan var mitt och idag ringde dom alltså och sa att jag fått det!!! WOHOOOOO!!! 

Så på måndag börjar jag mitt nya lärarjobb i Staden. Jag ska undervisa vuxna i svenska och engelska och det ska bli så otroligt kul! Just nu känner jag mest bara för att hoppa runt och skrika och tjoa för jag är så glad, det här är ett drömjobb och jag kommer att tjäna bra och livet kommer att bli så mycket lättare med en lön som går att leva på.

Det blir nog en tur till Staden i helgen för att shoppa lite nya kläder, jag måste ju se snygg ut på jobbet.    

//Andromeda 

Attraktionslagen säger att det du fokuserar på får du mer av. Universum svarar på dina tankar utan att beakta ord som "inte" och andra negationer. Om du tänker "Jag vill inte vara fattig längre" så svarar universum på "vill" och "fattig", för det du fokuserar på är bristen på pengar. Därmed kommer universum att fortsätta leverera brist på pengar.

Det man enligt Attraktionslagen ska göra är att strunta i känslan av brist och istället tänka och känna så som man skulle göra om man hade mer än tillräckligt med pengar. Man måste försöka byta ut den där värkande klumpen av ekonomisk oro man har i magen mot känslor och tankar av glädje, frihet, oberoende och vad man nu skulle känna om man hade mer pengar än man behövde. 

Det där är nåt jag kämpat länge med. Det är verkligen inte lätt att släppa känslan av brist på pengar, för den gör sig så väldigt tydligt påmind dagligen. Jag oroar mig för att inte kunna betala räkningarna, eller att inte ha pengar över till mat. Jag är ständigt begränsad på grund av bristen på pengar, jag får för det mesta avstå att göra saker jag vill bara för att jag inte har råd.

Därför tänker jag göra ett litet filosofiskt experiment här på bloggen. Under kategorin "Me and my universe" kommer jag att skriva mina fantasier om hur jag skulle ha det om jag hade alla pengar jag ville. Jag kommer att skriva som om allt vore sant, för jag tror det är ett bra sätt för mig att bygga positiva känslor för pengar. Som det är nu får jag nästan lite ångest så fort jag tänker på pengar, eftersom jag sen många många år är så inställd på just bristen på pengar. Jag kommer att vältra mig i fantasier om hur härligt det är att vara ekonomiskt oberoende och fri att göra precis vad jag vill. Om teorin stämmer så kommer mina gärningar, tankar och känslor i Andromedas gestalt att få positiva effekter även i mitt "andra liv", det som vi kallar verkligheten, eftersom jag medan jag skriver om Andromeda kommer att känna allt hon känner. 

Det ska bli spännande att se vart detta leder!   Oavsett vad som händer som kommer jag i alla fall att ha väldigt roligt medan jag skriver och det ser jag i sig som en själavårdande insats. Jag har inget att förlora, men allt att vinna!

//Andromeda 

Välkommen till mitt första inlägg! (Obviously...)

Det är mycket som snurrar i mitt huvud just nu och jag känner ett stort behov av att skriva ner allting för att kanske få nåt slags ordning i virrvarret... Min förhoppning är att ni läsare vill vara med och diskutera det jag skriver, så känner er fria att kommentera, fråga, kritisera eller vad ni nu känner för!

Idag vill jag prata om inställning. Det är min fasta övertygelse att ens egen inställning till saker och ting i väldigt hög grad styr hur man blir bemött av andra. I min värld finns det i princip bara snälla poliser och trevliga arbetsförmedlare, men jag hör ju att många är av en helt annan åsikt. Vad beror det på? Varför har alla jag varit i kontakt med på arbetsförmedlingen varit både trevliga, medkännande, stöttande och mänskliga, medan andra uppenbarligen bara träffat på inkompetenta idioter som inte gör nånting? Inställning!

Den stackars arbetssökande som bara möter inkompetenta idioter till arbetsförmedlare har med största sannolikhet en negativ inställning redan när han ringer/kommer till arbetsförmedlingen. Kanske har han (eller hon) vid sin första kontakt med myndigheten förväntat sig att bli serverad ett jobb, men när det inte sker så uppstår en negativ känsla som sen håller i sig. Han kommer dit med inställningen att han inte kommer att få nån hjälp, arbetsförmedlaren gör ingenting osv. Därför utstrålar han också en negativ attityd. Eftersom även arbetsförmedlare egentligen är vanliga människor, hör och häpna, så är det naturligt att dom reagerar lite mindre positivt när dom möter en sån attityd. Förmodligen kommer den arbetssökande inte heller denna gång att bli serverad nåt jobb, utan får bekräftelse på sin inställning att arbetsförmedlare är inkompetenta idioter och kanske dessutom rentav otrevliga! Och så rullar det på i all evighet. OM inte den arbetssökande förändrar sin inställning.

Jag har haft ganska många handläggare på arbetsförmedlingen och samtliga har varit toppen! Jag har alltid gått dit med inställningen att dom finns där för att stötta och komma med råd osv, men själva jobbsökandet är det faktiskt jag själv som måste fixa. Man måste inse att deras jobb inte är att dela ut arbeten. Man måste inse att dom faktiskt bara är vanliga människor och därför lämpligen ska bemötas som människor och inte som maskiner som spottar ut jobb på löpande band. Jag kostar på mig ett leende och möts av leenden. Jag bemödar mig om att ha en lättsam attidyd och möts av trevliga och lättsamma människor. Svårare än så är det inte! Sen kan man ju naturligtvis ha oturen att möta en människa som har en dålig dag, men det är inte hela världen.

Jag kan inte påstå att jag haft överdrivet mycket med polisen att göra, men dom jag träffat har alltid varit väldigt trevliga. Jag har ingen anledning att uppträda aggressivt mot dom och är jag lugn och trevlig så får jag samma tillbaka. Den som tycker att poliser är otrevliga typer har förmodligen inte varit alldeles trevlig själv heller.

Det sägs att man aldrig ska visa en hund att man är rädd för då attackerar den. Din inställning att "hundar är farliga och överfaller en så fort dom får chansen" gör att du går i försvarsställning redan innan nåt hänt. Du sänder ut signaler som triggar igång hundens aggressivitet och den anfaller. Samma sak gäller ofta i mötet med människor. Om du förväntar dig att bli "attackerad" så sänder du lätt ut aggressiva signaler som andra reagerar negativt på och det som du på förhand mer eller mindre bestämt skulle hända kommer också att hända.

En positiv inställning och attityd kanske inte löser alla problem, men den förhindrar mycket effektivt uppkomsten av nya problem och leder också till att det blir betydligt mindre smärtsamt att handskas med existerande problem. En positiv inställning gör att problemen får rimligare proportioner och inte känns lika oöverstigliga som dom gör när man är negativ.

Det jag pratat om nu är mycket generellt. Naturligtvis finns det alltid omständigheter i varje enskild situation som påverkar hur resultatet blir och ibland är det förbaskat svårt att vara positiv. Men grundregeln är ändå att din inställning till stor del styr det som händer. Och vi får inte heller glömma att det är din inställning som avgör hur du tar emot det som händer, vare sig det gäller saker du kan påverka eller inte.

Försök att inte ta ut det negativa i förskott. Ta vara på små glädjeämnen som dyker upp. Träna på att steg för steg bygga upp en positiv inställning till livet. Det kan ta tid och det kan vara smärtsamt, man vill ju helst inte erkänna att negativa saker som händer är resultat av att man själv inte har en optimal inställning. Men skuldbelägg inte dig själv, du ska inte gå runt och känna att allt dåligt som händer är ditt fel. Tänk istället att "nähä, det där blev inte så bra, hur kan jag förbättra min inställning så det funkar bättre nästa gång?". Försök att lära dig av det som händer och tro på att du kan påverka saker i en positiv riktning. Du kanske inte kan påverka allt, men du kan alltid påverka något så det blir liiite bättre. Var inte ett offer, styr ditt liv dit du vill ha det!